CS:GO: Året som gått

Statistiken

När man blickar tillbaka på året som gått riskerar man att glömma de första månaderna och bara fokusera på de senaste tävlingarna. Därför bestämde jag mig för att ta en närmare titt på alla tävlingar som är S-klassade enligt Liquipedia.

Jag bortsåg från BLAST Pro Series Finals i Bahrain eftersom det låga deltagarantalet inte utgjorde något vettigt statistiskt underlag. Här följer tävlingarna som uppfyllde parametrarna:

Intressant statistik framkom av den här genomgången:

• Totalt deltog 69 unika lag i S-klassade tävlingar under året
• 8 unika vinnare
• 14 unika finalister
• 33 unika lag nådde minst en topp 8-placering i en S-klassad tävling under 2019

Flera av de intressantaste observationerna gäller emellertid enskilda lag. Jag har kikat närmare på tre lag som jag anser har underpresterat under året, och här tänker jag ge möjliga förklaringar till det.

Ständiga slutspelsbesvikelser för Ninjas in Pyjamas

Det kan låta hårt att påstå att NiP schabblat bort chans efter chans att gå långt. Men när man tittar på statistiken blir det svårt att landa i någon annan slutsats.

NiP deltog i tio S-klassade tävlingar och gick till slutspel i åtta av dem

Det första laget i fokus är Ninjas in Pyjamas. På ett sätt skulle man kanske kunna hävda att det är imponerande att NiP gick till slutspel i 80 % av S-tävlingarna de deltog i. Men det är inte ett synsätt som jag delar. Naturligtvis är det inte dåligt att gå till slutspel så ofta, men det verkligt anmärkningsvärda tycker jag är att laget inte en enda gång gick längre än till kvartsfinal. Därav mitt tidigare omdöme att laget schabblat bort chans efter chans att gå långt.

Låt oss ta en närmare titt på deras åtta slutspelsförluster. I hälften av dem skrevs förlustsiffrorna till 2–1, medan resten förlorades med 2–0. En intressant detalj i dessa åtta matcher är att NiP bara lyckades vinna den första kartan en enda gång. Det skedde mot EG i ECS Season 8 Finals, där NiP vann den första kartan med 16–11 men förlorade de två efterföljande kartorna med 16–14 och 16–12. Ninjorna verkar alltså haft svårt att få en bra start på en "bäst av tre"-serie, särskilt på egna kartor.

Man skulle kanske delvis kunna se det som ett resultat av att NiP genomgått stora förändringar under året och aldrig riktigt fått tid att bygga ett sammansvetsat lag. Det kanske ledde till att de bara siktade på att gå till slutspel och var nöjda med det.

Men det krävs fler än bara en förklaring till varför NiP åkte ur så många tävlingar på samma stadium. Därför ska det bli intressant att se hur laget tacklar 2020, särskilt med tanke på att de plockar in den unge AWP-spelaren Tim ”nawwk” Jonasson istället för Patrik ”f0rest” Lindberg. Ändringen är på många sätt efterlängtad, men kommer den för sent?

ENCE – alltid utmanare, aldrig slutsegrare

ENCE är laget som gick till flera finaler men aldrig lyckades ta sista steget.

ENCE deltog i tio S-klassade tävlingar och gick till final fyra gånger

Ingen som följt CS:GO-scenen under 2019 kan ha undgått att lägga märke till lagets snöpliga andraplatser. Efter att ha gått till final i IEM Katowice Major tidigt på året ersatte de sin IGL-spelare Aleksi ”Aleksib” Virolainen med den finske superstjärnan Miikka ”suNny” Kemppi och har fortfarande inte nått upp till nivån de höll innan bytet.

Att gå till final är aldrig dåligt, men att ENCE förlorat så många kan eventuellt bli en psykologisk spärr för dem framöver. De förlorade samtliga fyra finaler de gick till förra året. Förlusterna kom mot Astralis, Liquid (två gånger) och mousesports.

ENCE vann bara en enda karta på fyra finaler – mot Liquid i Dallas där förlustsiffrorna skrevs till 2–1. Den kartan vanns dock på övertid. ENCE kan mycket väl ha varit mentalt slutkörda redan innan vissa av finalerna. Framför allt tror jag att så var fallet i Chicago, där de blev överkörda av Liquid med 3–0 (16–2, 16–3, 16–14).

Deras senaste finalframträdande kom i november när de förlorade med 2–0 mot mousesports, som de tidigare besegrat i samma tävling med 2–1 (16–8, 11–16, 16–11). Att ENCE därefter förlorade finalen med 2–0 (16–10, 16–11) stöder eventuellt min teori om att vissa av spelarna fått en mental spärr i finaler eftersom de förlorat så många.

Sedan värvningen av suNny har de deltagit i fem tävlingar, varav fyra var S-klassade (ESL One New York, DreamHack Masters Malmö, IEM Beijing och CS:GO Asia Championships). Två av dessa tävlingar (New York & Beijing) bestod av åtta lag, och där gick ENCE inte vidare från gruppspelet.

Inte heller i Malmö lyckades de nå slutspelet. Förväntningarna har ökat efter deras resultat i CS:GO Asia Championships, men hur stora förväntningar är det egentligen rimligt att ha på ett lag som ersatt sin IGL-spelare?

Ett år att glömma för MIBR

MIBR är långtifrån ensamma om att ha underpresterat under 2019, men deras misslyckanden är kanske de allra mest uppseendeväckande.

MIBR deltog i 13 S-klassade tävlingar men gick inte till final i någon av dem

Det blev ett tufft år för det brasilianska laget. Många övergångar, inga pokaler. Vissa hävdar att spelarna helt enkelt inte är tillräckligt bra längre, medan andra påstår att vinnarmentaliteten är borta – men var ligger problemen egentligen?

När man tittar på de 13 tävlingar som MIBR deltagit i märker man att vissa av förlusterna inte är särskilt graverande med tanke på motståndet, till exempel uttågen mot Astralis (2–0 i Katowice) och Liquid (2–0 i Sydney, 2–0 i EPL S9 Finals). Men man märker också att laget stått för en del helt horribla resultat, som till exempel förlusterna mot BIG (2–1 i Köln) och coL (2–1 i ECS S7 Finals).

Själv tror jag att ett stort skäl till de svaga resultaten är de konstanta ändringar av laguppställningen som MIBR genomgått. Men ibland kan man ändå inte låta bli att undra om de blivit lite för bekväma och underskattat vissa motståndare.

När de mött storlag har de ofta presterat bra och sällan gjort någon besviken. Men mot mindre och mer okända lag har MIBR gått kräftgång, och det beteendet såg man aldrig från lagets tidigare laguppställningar.

Efter förlusterna beslöt MIBR att ta in lite nytt blod inför 2020 i form av den argentinske ynglingen Ignacio ”meyern” Meyer, som tidigare spelade för Sharks Esports. Den nya laguppställningen har hittills bara prövats i en enda tävling (cs_summit), därför kan man knappast dra några slutsatser än. Frågan är om det här kan bli en nystart för laget. Eller kommer 2020 bli en lika stor besvikelse som 2019?