Juve: ”Vi borde inte ens ha tagit oss till övertid”

Ni är klara för Legends-etappen, grattis. Känns som en lättnad att få börja där?

”Ja, helt klart. Det var min första RMR och det här blir min första major. Därför känns det helt otroligt att lyckas säkra den där Legends-platsen. När matchen var över visste vi inte än om vi skulle få en Legends- eller Challenger-plats, men administratörerna sa att om BNE (Bad News Eagles) vann mot FaZe var vi klara för Legends. Så vi följde den matchen med spänning och alla blev överlyckliga när den var över.”

Into The Breach är med i flera CCT-tävlingar men RMR är tuffare med högre rankade lag. Hur annorlunda var era förberedelser inför RMR jämfört med CCT-tävlingarna?

”Vi förberedde oss annorlunda men inte på grund av själva nivån. Vi kom på ett lättare sätt att göra oss redo för matcherna som passade oss bättre. Vi ändrade vår uppladdning helt enkelt – eller främst var det jag som gjorde det eftersom jag är tränaren! Men jag fick hjälp av ”rallen” och vi ändrade vår taktik en aning. I grund och botten försökte vi komma på hur vi ville spela.”

I er första RMR-match lyckades ni pressa NAVI till dubbel övertid. Gav det er en känsla av att ni kunde slå topplagen?

”Absolut. Att tvinga fram övertid mot NAVI i första matchen höjde självförtroendet inför resten av matcherna. Jag tror till och med att vi ledde med typ 14–13 vid ett tillfälle. Men ärligt talat borde NAVI ha vunnit matchen med typ 16–4. Vi borde inte ens ha tagit oss till övertid. Hur kan jag förklara det? Vi låg under med 12–4 och hade just vunnit en force efter dåligt spel av NAVI. Så de gav oss chansen att bygga upp ett momentum och börja plocka rundor. Och det var det som gjorde att vi lyckades ta matchen till övertid. Den borde ha varit över långt innan dess men jag är glad att det inte blev så. Jag är nöjd med att vi visade vilja och fortsatte sätta press på dem efter att ha vunnit den där forcen.”

Er nuvarande laguppställning bildades så sent som i februari. Om ni hade haft en aning mer tid på er att spela ihop er, tror du att ni hade kunnat löpa linan ut i matchen mot NAVI?

”Jag vet inte. Jag tror att alla matcher är olika. Om vi till exempel hade mött dem idag kanske vi hade åkt på en brakförlust. Imorgon kanske vi hade vunnit. För mig är varje match unik. Allt beror på hur man tar sig an matchen i fråga. Vi själva spelade ju helt galet i RMR. Seb (”volt”) vann clutch-rundor och Cai (”cypher”) dominerade efter matchen mot NAVI. Alla spelade riktigt bra. Om vi till exempel har en dålig dag eller känner att skyttet fungerar bra kan det påverka. Allt gör skillnad. Jag gillar inte att spekulera i om vi hade kunnat vinna om vi hade haft mer tid, för det är inte så det funkar. Alla matcher är olika.”

Det här är en stor möjlighet för en relativt färsk laguppställning. Pressen måste vara enorm med tanke på att det är den sista CS:GO-majorn. Gör ni något extra för att handskas med pressen?

”Det känns som att många fortfarande ser oss som underdogs. Självklart respekterar de oss mer nu när vi säkrat en Legends-plats i majorn, men om de fortsätter se oss som underdogs lär vi inte känna av någon press alls. Jag tycker att vi bara ska fortsätta göra vårt jobb och fundera över taktiken och hur vi vill spela – inte hänga upp oss på att vi måste vinna en viss match eller så. Vi behöver inte den pressen. Vi tar en match i taget helt enkelt, precis som vi gjorde i RMR.”

Du har tidigare tränat portugisiska lag som FTW Esports. Känns det trist att inget portugisiskt lag är med i den sista CS:GO-majorn?

”Inte direkt eftersom jag ändå är stolt över den portugisiska scenen, särskilt SAW. De har spelat i RMR, de har tävlat på den högsta klass 2-nivån och så vidare. Jag har stor respekt för alla spelare i SAW. Så nej, jag skulle inte säga att det känns trist. Visst hade det varit kul att få se något av de portugisiska lagen i en major eller RMR men jag är ändå väldigt stolt och har högsta respekt för dem.”

Hur känns det att vara en av bara tre portugiser som gått till en major?

”Ärligt talat känns det fantastiskt. När vi blev klara för majorn var jag helt överlycklig. Jag vrålade inte men jag sträckte upp armarna i ren glädje eftersom det var en sådan lättnad. Jag tror inte ens att det sjönk in helt förrän någon dag senare. Att jag var klar för en major som den tredje portugisiska spelaren någonsin. Det känns helt enkelt otroligt att få representera Portugal. Att få hissa den portugisiska flaggan i en major igen precis som ”fox” och ”Coachi” gjort tidigare. De var först ut och jag har en oerhörd respekt för dem.”

De portugisiska och brittiska CS:GO-scenerna påminner om varandra på så vis att båda haft svårt att mäta sig med de bästa lagen på internationell nivå. Vad beror det på?

”Jag vet inte. Endpoint och SAW är två lag som påminner om varandra faktiskt. Båda håller samma nivå hela tiden. I RMR-spelet kvalade de aldrig in till någon major men SAW borde ha gjort det. SAW gick 2–3 i RMR men förlorade i sista sekunden mot VP (Virtus.pro). En enda sekund stod mellan dem och en majorplats. De spelar bra mot den sortens lag men i RMR har de ibland haft en dålig dag eller bara otur. I deras första RMR för tre RMR sedan gick de 2–3 och borde ha kvalat in till majorn. VP (eller Outsiders som de kallades då) hade lite tur som fick sista ordet. Så jag tycker definitivt att SAW borde ha fått spela den majorn. I deras andra RMR gick de 0–3, men bara en månad senare vann de en klass 2-turnering. Därför tror jag inte att de har några problem med att möta klass 1-lag. Om jag minns rätt lyckades de till och med besegra Endpoint i ESL Pro League, ett lag som säsongen innan hade vunnit mot NAVI med ”CRUC1AL” i laget – han är min AWP-spelare nu. Så jag tror inte att det är några problem, det är bara naturliga faser. Jag tror främst att det är den mentala biten som inte är helt hundra när de spelar sådana här turneringar.”

Även om det inte finns något portugisiskt lag i majorn har Into The Breach skrivit historia genom att bli det första brittiska laget att kvala in till en major. Hur känns det att ha bidragit till det?

”Det känns fantastiskt. Det här är mitt andra år på den engelska scenen. Jag gick till ITB (Into The Breach) i december 2021. Var det december 2021? Ja det var det, och det känns fantastiskt att jag kan hjälpa scenen. Jag känner mig verkligen som en del av den här scenen nu och därför känns det fantastiskt att få hjälpa den till nya höjder.”

Ni är sjätteseedade i Legends-etappen. Finns det något lag från Challengers-etappen som ni vill möta i omgång 1?

”Jag har ingen preferens där. Vi tar som sagt en match i taget. Oavsett vilka vi möter måste vi försöka vinna. Så enkelt är det. Så är det både i RMR och i en major. Vi måste ta en match i taget precis som i RMR. De första två eller tre matcherna kommer oavsett att spelas i bäst av en. Och där spelar man alltid på en bra karta. Så vi får göra vårt bästa, helt enkelt. En match i taget.”

Det råder ingen tvekan om att insatserna är högre än någonsin i den här majorn. Hur ser dina förväntningar ut?

”Jag tror att den här majorn blir helt fantastisk. Det tror jag verkligen eftersom det är den sista. Alla vill titta och alla vill vara en del av den. Ärligt talat tror jag att den blir ännu bättre än Rio-majorn. Den majorn kunde ha varit mycket bättre.”