Valet av sida är en intressant aspekt av League of Legends, särskilt i tävlingssammanhang. Ändå diskuteras inte dess effekt på spelbalansen särskilt ofta, och det är nästan bara när någon just förlorat en viktig match som det kan komma på tal. Men sidvalet kan påverka matchutfallet rejält eftersom det även avgör vilket lag som får välja champions först. Sidornas prioritet beror ofta på den aktuella metan.
Ett tillfälle då sidvalet diskuterades flitigt var i finalen av MSI 2022 mellan T1 och Royal Never Give Up (RNG). Detta efter att RNG hade blivit förstaseedade i Rumble-fasen med åtta vinster och två förluster. De var nätt och jämnt före T1 som låg på andra plats med sju vunna och tre förlorade matcher. Därför fick RNG välja motståndare i semifinalen. De valde och vann mot Evil Geniuses (EG). Och i finalen fick de välja sida i den första matchen.
I de flesta Riot-turneringar utanför grundserien får laget som har den högre seedningen välja sida i den första matchen av ett möte med flera matcher. I varje efterföljande match får laget som förlorade matchen innan välja sida. I det här fallet valde det förlorande laget den blå sidan varje gång. Mötet gick till fem matcher och den blå sidan vann i 100 % av fallen. Under presskonferensen efteråt sa T1:s dåvarande tränare Choi ”Polt” Seong-hun att hela anledningen till att de förlorade var att de inte fick spela på den blå sidan tre gånger.
Och tittar man på statistiken för turneringen som helhet kan man konstatera att den blå sidan vann i 53,2 % av fallen. Det betyder att 41 av 77 matcher vanns av det blå laget. Av resultaten att döma tycks Polt ha haft rätt i sitt uttalande. Men om man räknar bort de fem blå segrarna i finalen vann den blå sidan 36 av 72 matcher. Det är exakt 50 %. Men här kanske vi fokuserar lite för mycket på resultatorienterad analys (som Nick ”LS” De Cesare brukar säga). En urvalsstorlek på bara 72 matcher (eller för den delen 77) är väldigt liten ur ett statistiskt perspektiv.
Så hur kan vi få mer kött på benen? Data från solokön under de senaste fem åren visar att det blå laget har en fördel på 1,2 % med en vinstprocent på 50,6 %. Det kan jämföras med Ranked Flex där det röda laget haft en vinstprocent på 51,7 % under samma tidsperiod. Men det är problematiskt att jämföra dessa siffror med proffsens. Det beror på att kommunikationen i solokön är nästintill obefintlig och nästan samma sak kan sägas om Ranked Flex. Ett samspelt lag med en riktig tränare (och kanske till och med en analytiker och andra proffs) är naturligtvis mycket bättre på att maximera draften. Sådana lag bör också vara mycket mer kreativa efter all tid de lagt på att träna tillsammans, eller hur?
Metan är ett brett ämne och alla har olika åsikter. Ett exempel på det är meningsskiljaktigheterna mellan Marc Robert ”Caedrel” Lamont (analytiker, kommentator och före detta spelare) och ”LS” (tidigare tränare) angående Renekton och hans popularitet bland proffsen. Två olika personer kan ha väldigt olika perspektiv på hur användbar en champion är. ”Caedrel” visste precis hur proffsen såg på Renekton efter att själv ha varit proffs under en relativt lång tid. Renekton var länge en champion som var bra på att rensa vågor, sätta tidig press på toplane, agera frontlinje, absorbera hyfsat mycket press och lamslå fiender med ett enda klick. Att ha en lane med prioritet gör att ens jungler får mer manöverutrymme, man kan agera först i den lanen utan att tappa guld eller erfarenhet och man kan förbereda en dive på en stackad våg. Om man har en bra vågrensning blir det svårare för motståndaren i samma lane att stacka vågor för en dive när de har prioritet. Sist men inte minst öppnar en lättillgänglig lamslagningseffekt upp för champions som gör hög skada men kräver precision. Det beror på att en lamslagen motståndare naturligtvis är mycket lättare att träffa. Det är därför som duon Renekton och Nidalee länge varit så populär i LCK. Fördelen Renekton har här jämfört med en champion som till exempel Ryze är att han är en AD. Det innebär att om ens toplane och jungler är en blandning av AD- och AP-skada och det finns möjlighet till en dive blir det ännu svårare för motståndaren att bygga upp resistenser.
- Läs: LEC-lagrankning
”LS” å sin sida menar att Renekton inte förtjänar att vara så högt prioriterad i draftfasen. Det var inte ovanligt att se blå lag välja honom i blindo på toplane vilket öppnade upp för en counter pick. ”LS” menar att Renektons styrkor ligger i laningfasen, men om man inte får full valuta där och går in i mid-game med en klar fördel blir det svårt att få något vettigt gjort med honom. Detta trots att Renekton kan överleva dåliga matchningar och att hans vågrensning är så pass bra att han kan överleva i en lane utan prioritet. Han påminner mer om en bruiser än en tank och därför är han inte optimal i frontlinjen. Proffsen satsade ofta på Goredrinker istället för Prowler’s Claw bara för att överleva, och därför fanns det ingen burstpotential. I lagstriderna i mid- och lategame hade han ingen chans mot många andra populära champions. ADC-champions som nådde sina item spikes dödade honom innan han ens fick en chans att använda sin lamslagningseffekt och hjälpa sitt lag. Renekton var inte dålig, det var bara att han inte var optimal eller gick att välja i blindo utan att det andra laget kunde straffa det. Om den femte spelaren på den röda sidan till exempel valde Ornn mot ett blint Renekton-val fick han ofta bättre skalning och en mer robust frontlinje med större positiva effekter för medspelarna. Ornn gjorde förr eller senare mer skada med zone control som en ytterligare bonus.
Poängen är att två olika perspektiv på en champion kan förändra hela ens uppfattning om hur användbar den är i en draft och när eller var den bör väljas. Och vad har det här med den blå respektive röda sidan att göra? Som du säkert vet får den blå sidan alltid välja först. Och den röda sidan får sista counter pick. Det innebär att när det finns fler än tre champions som anses kunna väljas i blindo eftersom de är i en klass för sig (som Renekton var) kan den röda sidan inte blockera allihop med sina tre inledande bans. Det betyder att den blå sidan kan banna ett par potentiella counter picks och ha prioritet när det gäller övriga övermäktiga champions. Men i en meta där de senaste patcharna inte producerat några extra starka champions, eller där det finns så många att flera av dem kan ta sig förbi den inledande banfasen, blir counter picks desto viktigare. Counter picks kan ge fler vinnande lanes vilket har större chans att leda till en lyckad start på matchen. Och det kan i sin tur ge en snöbollseffekt som räcker hela vägen till seger.
Även om det finns avvikande åsikter menar de flesta LoL-proffs att den blå sidan har större chans att få prioritet i en lane. Det beror på att man kan välja starka champions och dominera från start. Spelare som är mer vana vid att försöka ”min-maxa” i till exempel MMORPG- eller samlarkortspel menar däremot att en öppen draft alltid missgynnar den som går först eftersom motparten har större möjligheter att reagera på händelseutvecklingen.
