Många esport-turneringar har ett format som bara används inom esport – det så kallade GSL-gruppformatet. Här tar vi en närmare titt på formatet, hur det fungerar, var det kommer ifrån och hur många tävlingar som använder det.
Hur fungerar GSL-formatet?
GSL-formatet har många likheter med dubbelelimineringsformatet. Efter de två första matcherna går det vinnande laget vidare till vinnargrenen på turneringsträdet, medan det förlorande laget går till förlorargrenen.
GSL-formatet gör att varje lag har tre chanser att gå vidare från gruppspelet. De som vinner två matcher går vidare direkt. De som förlorar två åker ut.
Här har vi illustrerat strukturen med ett turneringsträd, men vanligtvis visas GSL-grupper i tabellformat i likhet med round robin-grupper. I en grupp med fyra lag kan man enkelt se vilka lag som gått vidare och vilka som blivit utslagna, eftersom strecket går precis i mitten.
Formatet är oerhört mångsidigt och kan användas i alla turneringar som har någon form av matchserier, från "bäst av 1" upp till "bäst av 7". Det kan även modifieras på flera sätt, till exempel genom att skippa en match i gruppspelet och låta tre lag gå vidare eller helt enkelt fördubbla antalet deltagande lag. Ett annat alternativ är att bara använda formatet till att seeda lag i olika delar av ett kommande turneringsträd.
Naturligtvis har formatet sina begränsningar. En sådan begränsning är att inget lag kan möta fler än tre motståndare i gruppspelet. När man seedar slutspelsträdet i en stor gruppspelsturnering kan flera oväntade resultat uppstå. Och eftersom det bara krävs två vinster för att gå vidare, och två förluster för att åka ut, kan en dålig start på morgonen vara allt som krävs för att turneringen ska få ett snöpligt slut.
En annan potentiell nackdel är att två lag som just mött varandra kan få möta varandra igen nästan direkt i utslagsfasen. Det kan leda till orättvisa förutsättningar i GSL-formatet jämfört med round robin-formatet. Om till exempel lag A slår lag B med 2–0 men sedan förlorar med 2–1 i utslagsmatchen åker lag A ut trots att laget vunnit fler kartor. Motargumentet är att insatserna är högre i utslagsmatcher och att det därför är helt naturligt att de ges större betydelse.
I till exempel det schweiziska formatet är antalet matcher betydligt större. Varje lag spelar minst tre och högst fem matcher, och alla lag har chans att få möta alla lag. Det stora antalet matcher kan i teorin leda till en mycket mer träffsäker seedning av slutspelet.
Hur uppkom GSL-formatet?
GSL-formatet, även känt som dubbelturneringsformatet, har sina rötter i StarCraft. Namnet populariserades av turneringen Global StarCraft II League (GSL), men formatet började användas nästan ett årtionde innan GSL grundades.
GSL-formatet kan även modifieras på flera sätt.
Formatets första nämnvärda användning kom i kvalet till SKY Ongamenet Starleague 2002. Det användes som ett alternativ till round robin, både för att dra ner på antalet matcher (och därmed snabba upp turneringen) och för att undvika behovet av tiebreakers.
GSL-formatet användes ibland i StarCraft 1 innan SCII släpptes, men det populariserades 2010 av turneringen med samma namn. År 2012 började det användas även i andra spel efter att en artikel om turneringsformat publicerats på HLTV.org. Det dröjde över ett år innan formatet för första gången användes i en CS:GO-tävling: DreamHack Bucharest 2013. Därefter anammades GSL-formatet av den första Major-tävlingen i CS:GO: DreamHack Winter 2013.
Vilka turneringar använder GSL-formatet?
GSL-formatet används i en rad olika esport-tävlingar. Föga förvånande är det fortfarande populärt i StarCraft II, där det används i en rad GSL-turneringar inklusive Code S och World Championship Series (WCS). Det användes också på Blizzcon 2019.
GSL-formatet gör att varje lag har tre chanser att gå vidare från gruppspelet. De som vinner två matcher går vidare direkt. De som förlorar två åker ut.
Naturligtvis finns det fler format än bara GSL-formatet. Flera turneringar använder fortfarande ren dubbeleliminering eller round robin i gruppspelet, och vissa inbjudningsturneringar har bara ett enkelt turneringsträd med singeleliminering. Ett exempel på det är de populära GSL vs The World-tävlingarna där spelarna sätts direkt i ett turneringsträd med singeleliminering.
Formatet är populärt även i CS:GO. Tre av de fyra första offlinetävlingarna under 2020-säsongen hade någon form av GSL-format, och det enda undantaget var BLAST Premier Spring Series. Under 2019 använde sex av nitton S-klassade offlineslutspel en ren version av formatet, medan ytterligare åtta använde en variant av det.
Tävlingarna som inte använde GSL-formatet körde antingen traditionella round robins med slutspelsträd direkt efter, eller det schweiziska system som använts i varje CS:GO-Major sedan början av 2017.
Utöver de två primära spelen som använder formatet finns det även andra spel som ibland gör det: StarCraft 1, Rainbow Six: Siege (inklusive dess årliga Six Invitational-tävling) och Dota 2 (i ett antal Major- och Minor-tävlingar). League of Legends är det enda stora spelet som till stor del väljer bort GSL-formatet till förmån för round robin-gruppspel.
Det finns inget perfekt esport-turneringsformat. Olika format passar olika tävlingar beroende på hur tävlingen i fråga är utformad. GSL-formatet har blivit populärt i esport-tävlingar för flera olika spel och har visat sig vara mycket effektivt.
